solgatan

och tycker väldigt synd om mig, är så där nära döden sjuk.. i förrgår var jag febrig och ont i halsen men orkade vara uppe litegrann i allafall, igår låg jag nerbäddad i princip hela dagen och idag har jag varit uppe lite för länge känner jag men det är tur att jag får bestämma själv när jag ska krypa till kojs. Måste ju vara frisk och redo för min skitapaälskling och Lillfisan som kommer till mig på måndag och ska vara kvar här tills på tisdag när min kära syster och hennes man åker på kryssning. Tänk vilken oerhörd tur jag har som får låna dessa juveler. Å nu har det ju redan gått en halv miljon dagar sen jag träffade dem sist så längtan är stor. Om jag känner min skitapaälskling rätt så har han full koll på att han ska sova hos moster på måndag och troligtvis har han nedräkning också. Jag ska fortsätta lobba för Lillemans förslag om varannan veckas boende för skitapaälsklingen, nån gång borde det ju gå genom? Med tjat kommer man långt eller?