solgatan

jag  funderar över varför så många människor, däribland jag, jagar efter lyckan. Är inte lyckan egentligen ett tillstånd som man befinner sig? Blir jag lyckligare om jag skaffar husvagn eller är jag lyckligare utan? Jag blir lycklig när Bofors vinner sina matcher men jag blir inte olycklig när de förlorar. Däremot går jag in i ett sorts ingenting när säsongen är över. Men det går ju över och jag låser ju inte in mig på rummet tills augusti. Men jag längtar tills dess att den nya säsongen börjar - men jag är inte olycklig under tiden. För det finns allt nånting att glädjas åt, att vara lycklig över. Igår var en väldigt bra dag, jag träffade storsonen och fick tillbringa en förmiddag med bara honom,nice. Lilleman kom också hem och var på bra humör och verkade nöjd med livet - sånt gör mig lycklig. Å det är inte bara vägen till mannens hjärta som går genom magen utan även mitt, jag sa till min äkta hälft att jag var sugen på rödspätta och då tog han gosehunden och gick till affären och köpte rödspätta så att jag fick det till kvällsmat. Då blir man lycklig. Å igår kväll kom ena katten och bäddade ner sig hos mig och stannade där nästan hela natten, det är också lycka. Så alltså finns lyckan överallt, det gäller bara att våga se den.