solgatan

Idag har jag gjort någon väldigt glad och det var väldigt enkelt... Jag har lärt känna en liten kille som älskar bussar och lastbilar precis som storsonen så idag frågade jag hans mamma om jag fick låna honom på eftermiddagen så vi kunde åka buss. Det är bra att bo i en liten stad som tror att den är stor och behöver ha många busslinjer som passerar samma bostadsområden. Då kan man nämligen byta buss rätt som det är och få se andra delar av stan trots att man egentligen har samma mål. Sedan är det bra med snälla busschaufförer som låter vissa resenärer åka med till ändhållplatsen och sedan fortsätta tillbaka. Men vem kan säga nej till en kille med en sån glad och förväntansfull blick?  Pojken satt stilla och var helt fashinerad av allt som hände utanför bussen, han skulle gladeligen åkt flera timmar och mil till. Vid busstationen skulle vi göra ett bussbyte och vända hemåt hade jag tänkt - men bussen åkte från oss... Men vad gjorde det, pojken fann på råd och gick fram till busstidtabellen, rynkade pannan och satte fingret mot hakan och sa "hmm- den här passar". Han har inte börjat skolan än, siffror och bokstäver är något han håller på att lära sig, så det var gulligt att se iallafall när man var med. Om jag kommer att få möjlighet ska han få åka lite lastbil med hade jag tänkt - då är nog lyckan gjord för lång tid framöver? Men å andra sidan, igår blev han glad över att få överkokta morötter så han har inte så stora krav. Till skillnad från Lilleman, men å andra sidan är han också nöjd över livet, han får åka på semester till fjällen, till Italien och får en ny dator och mobil... Själv kallar jag det bortskämd och det värsta av allt - JAG HAR EN STOR DEL I DET! Och faktiskt så är det så att jag önskar för den lille bussälskade killen att han kommer att få det lika bra som Lilleman, för det som han hittills varit med om borde INGEN behöva uppleva. Så jag förstår hans glädje över morötter men hoppas att han får en tryggare tillvaro i fortsättningen. När jag stänger de blå för idag så är bilden av hans glittrande ögon och hans hand i min det sista jag ser.