solgatan

nu är glada julen slut eller hur det nu heter, men om den slutar så särskilt glatt vet jag faktiskt inte... Har en gnagande oro inom mig som jag inte kan göra något åt, det hjälper inte ens att sluta tänka. Häromdagen fick jag besked om dödsfall i "familjen", jobbigt men inte ohållbart. Tänker mycket på de närmaste och har talat om att jag finns där om de behöver, vi får se om de hör av sig, jag vet inte mer vad jag kan göra, vill ju inte direkt tjata...
Men nu ikväll blev det tungt, en god vän till mig var trött på livet och jag vet i skrivande stund om han lyckades eller inte så just nu känns allt mest bara skit. Men jag är glad att jag fick tag på hans syster när jag förstod vad som troligen var på väg att hända. Tydligen hade nån annan också förstått det men det kan man aldrig veta, jag är glad för att jag inte bara lät det gå förbi som så mycket annat. Har fått lite info men av förståeliga skäl så vet jag inte mer än så. Vill ju inte tjata där heller... svårt sånt där, men de vet att jag finns för dem allihop. Allt jag kan göra är att hoppas på det bästa. Kanske somnar jag av ren utmattning, känner redan nu att jag går på övertid med min trötthet men jag kan inte slappna av... Bara ett litet bling i telefonen till med positiva nyheter så kan jag nog somna gott. Var rädda om varandra!