solgatan

och tycker väldigt synd om mig, är så där nära döden sjuk.. i förrgår var jag febrig och ont i halsen men orkade vara uppe litegrann i allafall, igår låg jag nerbäddad i princip hela dagen och idag har jag varit uppe lite för länge känner jag men det är tur att jag får bestämma själv när jag ska krypa till kojs. Måste ju vara frisk och redo för min skitapaälskling och Lillfisan som kommer till mig på måndag och ska vara kvar här tills på tisdag när min kära syster och hennes man åker på kryssning. Tänk vilken oerhörd tur jag har som får låna dessa juveler. Å nu har det ju redan gått en halv miljon dagar sen jag träffade dem sist så längtan är stor. Om jag känner min skitapaälskling rätt så har han full koll på att han ska sova hos moster på måndag och troligtvis har han nedräkning också. Jag ska fortsätta lobba för Lillemans förslag om varannan veckas boende för skitapaälsklingen, nån gång borde det ju gå genom? Med tjat kommer man långt eller?

Den här veckan som varit har varit helt galen, har knappt inte varit hemma, inte på grund av att jag varit på turné utan att jag jobbat. Det händer lite mycket där just nu så därför har min tid lagts där. Men igår fick jag äntligen träffa min skitapaälskling. Han kände precis som jag att det var en miljon dagar sen vi sågs. Det bästa med det var att jag fick massor med kramar och pussar och han ville inte gå många meter ifrån mig när vi var på utflykt. Så när vi åkte från Trystorps ekäng talade han om för sin mor att han skulle åka med moster. "hej då, ses en annan dag". Tyvärr blev det ingen övernattning nu, jag orkade inte riktigt men vi tillbringade många timmar ihop ändå. Det är ju snart dags för två dagar tillsammans med mina favoriter då deras föräldrar passar på att åka bort. Tur för mig, då får jag verkligen mysa med dem - sen behöver jag troligen en längre ledighet efteråt? Jag är ju inte van med små barn längre liksom..

I flera år levde jag i tron att Lilleman skulle plugga vidare i Luleå, passar mig bra. En stad jag känner till och släkten finns där om det skulle bli nåt strul, det är ju inte nästgårds men helt ok. Men så började han prata om Karlstad eller Örebro, smart att bo kvar hemma, spara pengar eller om det var bekvämt? Eller kanske helt enkelt rätt utbildning? Men igår höll jag på att få en chock... han funderade på att plugga i Lund! ! ! Hjälp vad hände liksom... helt fel håll, jag kan inte språket, nej nej nej men jag har väl inget val.. vi får se var han hamnar...

Nu är det jobbigt i mammahjärtat, vi var iväg till Vingåker och köpte studentkostym. Hur kunde det gå så fort, det var ju inte längesen han började gymnasiet och nu är det två månader kvar tills jag ska grina hejdlöst av stolthet. Måste ge en eloge till den underbara personalen på Vingåker Factory outlet, så hjälpsamma och verkligen ville hjälpa till. Tror Lilleman blev väldigt nöjd.Om inte annat för att han fick passa på att köpa sig sin födelsedagspresent samtidigt. Men bäst av allt är när jag frågade om han var nöjd med dagen och han svarar "en heldag med mamma", hörde ingen ironi och jag tror inte det var plånboken som lockade mest. Nu är den tom kan jag lova. Om jag minns att jag har en blogg om två månader så kanske ni får se en bild på min stiliga pojk :D

Asterix betedde sig märkligt imorse, först satt han och stirrade in under kylskåpet. Rörde inte en tass när jag gick förbi på väg ner mot tvättstugan. När jag kommer upp igen och ska ta sätta mig med en kopp kaffe i fåtöljen i vardagsrummet sitter samma katt och stirrar in under skåpet vi har där. Som tur var tittade jag inte efter för troligtvis var det en padda eller groda som låg och tryckte där. Äkta mannen hittade nyss en dammig (?!?) sak på golvet i vardagsrummet och det visade sig vara en levande men lite trött padda. Tur att det inte var jag som hittade den... Den skyldiga tror jag är lillkatten Obelix, han är en ganska bra jägare och brukar släpa hem såna där sliskiga saker, inte första gången och troligen inte den sista. Jag borde bli avskräckt som crazy cat lady men inte då, vill fortfarande ha en hel drös med katter och allra helst en bengal <3
Nån som kan tala om skillnaden mellan en groda och en padda eller måste jag googla? *kväk kväk*

Jag är nog inte så ovanlig utan ganska vanlig skulle jag själv vilja säga, gillar skor. Äger många men använder inte så många utav dem, det blir mest att man går i samma skor nästan jämt. En av anledningarna är att jag är lite bekväm utav mig, tar de skor som står framme, vem orkar gå ner i källaren och kolla där liksom? Å tar man händelsevis upp något par därifrån är det lämpligt att plocka ner ett annat par för annars fylls hallen på väldigt snabbt. Så som sagt, jag väljer den enkla vägen och tar dem som står närmast. Häromdagen fick jag dock för mig att jag skulle ta ett par andra skor och gick ner till skoförrådet, hittade ett par nästintill oanvända i min storlek så tänkte att de är nog mina fast jag inte kände igen dem överhuvudtaget. Synden straffar sig själv, jag fick ett rejält skavsår och trots fantastiska skavsårsplåster så kunde jag inte ens använda mina mest använda skor utan att det gjorde sjukt ont. Gick återigen ner i källarförrådet, hittade ett par jag kände igen men i en större storlek än vad jag normalt har (hur kan det vara möjligt?) och de satt superbra, gjorde inte ont nånstans och jag kunde ta min morgonpromenad utan tårar. Upptäcker senare på eftermiddagen att det är hål i skorna, upptill... inte bra. Det var inte små diskreta hål utan man såg färgen på mina strumpor, alltså var det bara att kasta dem. Vilket innebär att jag måste köpa två nya par eller hur? De trasiga skorna får dock följa med imorgon med..

Träffade två av mina "hundgubbar" igår, dvs äldre män med hund som jag mötte/pratade med/tog sällskap med när jag var ute på promenad med Baloo och de undrade var vovven var. Jag berättade att han blivit sjuk och att vi fick ta bort honom i somras, då säger den ena "gubben" att "ja, jag minns när jag fick ta bort förra hunden, jag saknar honom mer än kärringen". Det var skönt att prata med nån som förstår saknaden, nu har jag iofs min kära man kvar i livet (tur det) men saknaden efter Baloo är så mycket större än jag kunde ana. Gubbarna som skaffat nya hundar undrade om inte vi skulle skaffa en ny kompis men jag sa att det får vänta, det tog 10 år mellan hund 1 och hund 2 så det lär dröja. Men visst när jag blir pensionär så är det mycket möjligt att det blir en ny cavalier i mitt liv. Det har fungerat med hundvakt när mannen varit borta på tjänsteresa och jag har jobbat, betydligt mycket lättare när mor och far flyttade närmre, men jag skaffar inte hund för att lämna bort honom. Nä..jag var alldeles för mycket ifrån Baloo så det går inte. Nu kan jag jobba extra med kort varsel, åka på utflykt/shoppingresa/semester utan att behöva fundera på hur Gosehunden skulle ha det. Det är tomt utan min vän men var sak har sin tid.

Var på trivselkväll med jobbet igår och jag måste ärligt säga att det var länge sen jag skrattade så mycket tillsammans med mina kollegor, de är fantastiskt galna. Det är nästan glömt att jag inte fick äta Black Rock eller gå på Harrys och kolla in mitt älskade BIK. De vann ju och det är ju det viktigaste :). Det sägs ju att där alkoholen går in går vettet ut och visst stämmer det, men jag var ju nykter eftersom jag skulle till jobbet så jag var skötsam och så länge jag var kvar tror jag alla inblandade kan stå för vad som sas och gjordes. Fast ibland undrar man... Nåväl, ett gott skratt förlänger livet så jag lever länge. Nu ska jag titta på några avsnitt av Hem till gården innan jag jagar på Lilleman om läxan, har mutat med pizza när den är klar. Tror ni jag får gå hungrig?

Storsonen flyttar från mig, långt upp i nordligaste Norge.

Det är svårt att önska sig saker eller upplevelser när man börjar bli bekväm i vad man vill. Usaresan med sonen sparar både han och jag till, vi får väl se när det blir av? Hade också en tanke om att tvinga med släkten till Ullared, för det är en plats som jag gillar men jag har redan varit där så många gånger i år så jag skippar det men så kom jag på det ultimata - En norsk älgskylt och omtapetserat i nedre och övre hall plus köket.. Föreslog det för äkta mannen men han  tyckte att det var dumt för då var vi tvugna att byta golv? säg den hyresvärd som byter golv vid omtapetsering? Och jag tycker inte att det är några större fel på golven och skulle vi bytt golv skulle vi gjort det när vi gjorde om i köket. Tycker jag alltså. Ämnet är inte slutdiskuterat. Frågan är bara hur jag ska få min vilja genom? Men äkta mannen åker på ju en längre tjänstresa. När katten är borta så dansar råttorna på bordet, eller hur? Å om jag är rättinformerad får jag dra av halva kostnaden för målarens jobb. Så nu återstår endast att välja tapeter, tjohej. det är inte lätt men eftersom det är en sisådär 23 år kvar så hinner jag. Men nu ska jag till Norge, jag tar med mig en skruvmejsel utifall att...

jag och teknik är inte kul. Jo det är kul när jag fattar och det fungerar. På min gamla dator och min gamla telefon fungerade det kanon att ladda över bilder. Men nu... nu laddar den in typ 5000 bilder varje gång och tyvärr skojar jag inte. Snacka om att ha trippelbilder i mängder :(. Idag bestämde jag dock att radera ALLA bilder på telefonen efter att jag fört över dem på datorn och nu sitter jag och taggar bilderna så att jag ska få nån ordning på dem. Så att jag kan slänga dubbletter. Det tar ju massa plats som jag kan ha till viktigare saker :). Som kort på Lille Pipen, eller om han ska få byta namn till Solskenet, han är ju nästan alltid glad. Men nu gör jag som jag hoppas Solskenet gör, sover. Godnatt

ett av mina nöjen är att surfa runt på studera.nu, platsbanken och hemnet trots att jag egentligen är nöjd med min tillvaro. Det enda som händer är att jag får för mig att " ja, men det där kanske jag vill" å så ägnar jag typ en vecka åt att fundera. Iallafall när det gäller plugg och jobb. Gällande bostad så är jag mest bara nyfiken. trivs bra och har inte tänkt mig flytta innan barnen bär ut mig.  Å nu så förstår ni mina kära vänner så har det dykt upp ett jobb som jag egentligen vill ha fast ändå inte. Kompetensen och allt det andra har jag, jobbat länge inom kommun har jag också så chanserna är rätt stora.. MEN nä... jag tror inte jag orkar med det, orkar med samma tugg dag ut och dag in, mitt nuvarande jobb är så bra för det är omväxlande och det är det som gör att jag trivs. Variationen gör att jag inte blir uttråkad. Då har jag harmoni och balans i mitt liv, men jag är rädd för att om jag hamnar på ett ställe permanent så måste jag variera mig någonannanstans och att flytta blir alldeles för jobbigt! Mitt hus är mitt hem. Dessutom är inte arbetsplatsen där jag eventuellt har tänkt mig placera mig när jag tröttnat på att fara omkring som en osalig ande, för nån gång blir det nog så. När allt känns rätt liksom. Å visst, man får visst inte jobb bara för att man söker dem, så söka kan man ju alltid. Men OM jag blir kallad till intervju, ska jag då göra en bra eller dålig intervju.. Svåra frågor och världsliga problem. Jag tror jag sover på saken. godnatt!

Loggade in för att jag hade nåt bra att skriva om, så ringer storsonen så nu har jag glömt allt! Har inte den blekaste aning om vad jag tänkte delge er men för er som känner mig så är ni ju vana vid min förvirring. Nåja, helgen har gått fort. Igår var Lille Pipen här så då fick jag en liten snosegosdos. Idag har jag mest plockat/slängt/yrat runt. Imorgon är de jobbardags igen. Hoppas det är lite mer aktivitet, fast inget knövel, än förra veckan. Går lite fortare när de är att göra. Vettigare än så här blev det inte.. Ha en trevlig söndag kväll!